776 SM-guld!

ÖIS tog sitt första SM-guld i friidrott 1896 när det allra första Svenska Mästerskapet avgjordes i Helsingborg.

När vi summerar efter den just avslutade säsongen så kan vi konstatera att vi nu  nått upp i fullständigt osannolika 776 stycken!

I den här uppställningen ingår SM för seniorer, juniorer samt ungdomar. Inomhus och utomhus. Det är en ljuvlig upplevelse att botanisera i den här listan. Det ingår en hel del grenar som inte längre finns på programmet. Stående hopp, kast med såväl höger som vänster hand. Ja det finns till och med ett par mästerskap i tyngdlyftning som räknades in under friidrott för länge sedan.

Emma Green förtjänar sannerligen att pryda det här inlägget. Hon har tagit 17 stycken SM-guld (16 i höjd och 1 i längd) för seniorer och därtill 1 JSM.

ÖIS samtliga SM-guld
.

Mellerudsexpressen Bosse Althoff, klassisk ÖIS-are är en av ytterst få som kört 5 grenar i Finnkampen (100m, 200m, 400m, 4x100m, 4x400m). Har en rad SM-guld såväl individuellt som i stafett.

 

 

ÖIS och gångsport

Gångsporten har haft ett lite märkligt förhållande till friidrotten i Sverige. I praktiskt taget alla andra länder har den varit en naturlig del av friidrotten, en gren bland alla andra. Så dock inte i Sverige. Jo, från början ingick gången i friidrotten men från och med 1934 bildade man ett eget förbund med egna mästerskap.

Inte förrän 2023 togs gång in i Svenska Friidrottsförbundet. Flera tidigare försök hade röstats ner men nu följde vi äntligen alla andra länders exempel. Idag har Sverige en världsstjärna i Perseus Karlström. John Ljunggren och John Mikaelsson har vunnit Svenska OS-guld i gång.

Men vad har detta med ÖIS att göra? Vi har väl aldrig haft några gångare? Jo det har vi faktiskt haft, även om det var ett tag sedan.

Redan 1905 fick ÖIS sitt första SM-guld när Karl Stafsing vann 5 km på 25,15,8. Året därpå vann han åter, på något sämre tid. 1907 togs tredje raka SM-guldet på sträckan, denna gång genom Einar Rothman (25.13.0). 1913 vann Birger Johansson 10 km på 51,41,2.

Nästa gången ÖIS tog en individuell SM-seger var 1941 och mannen som utförde den prestationen var Åke Rundlöf. Hans tid var briljanta 44,19,8. Efter den segern blev han rejält uppmärksammad och förutspåddes en lysande framtid. Någon vecka senare slog han nytt svenskt rekord på sträckan i Mariestad. Efter en rafflande strid besegrade han den blivande OS-vinnare John Mikaelsson och fick tiden 43,32,2. Faktum är att han rent av nosade på världsrekordet! Han låg endast 7 sekunder över detta men funktionärerna informerade honom aldrig om detta. Med bättre matchning hade han kanske rent av kunnat nå rekordet…

Slutet av fyrtiotalet gav två stycken SM-segrar i lagtävlingar. 1948 tog trion Zachrisson-Johansson-Blidberg guldet på 25 km. 1949 vann man lagtävlingen på 10 km med Lars Hindmar – Folke Zachrisson och J Blidberg. Lars Hindmar vann även individuellt guld på 10 km samma år.

ÖIS gångsektion bildades 1942 men dess historia blev relativt kort. Den tynade bort i början femtiotalet.

Vid årets veteran-SM dök gamle medlemmen Stefan Hjärpe upp och tog segern i M65. Vad framtiden innehåller återstår att se. I nuläget är konkurrensen på juniorsidan mycket klen och det finns goda möjligheter att vinna SM-medaljer för den som är intresserad.

Lars Hindmar (1921-2018) var ÖIS-are på 40-talet men bytte senare till Malmö AI och deltog vid OS 1952 och 1956.


VÅRA SVENSKA MÄSTARE I GÅNG

5 km
1905   Karl Stafsing                                        25.15.8
1906   Karl Stafsing                                        26,20,6
1908    Einar Rothman                                     25,13,0

10 km
1913   Birger Johansson                                 55,41,2
1941    Åke Rundlöf                                         44,59,6
1949    Lars Hindmar                                       47,16,8

10 km lagtävling
1949                                                            2.21.41.7
Lars Hindmar – Folke Zachrisson – J Blidberg

25 km lagtävling

1948                                                            6.36.24.2
Folke Zachrisson – Arne Johansson – J Blidberg

 

Lugnt på adelskalendern

Det har inte hänt speciellt mycket på adelskalendern Sprint under 2025. Fyra personer har gjort förbättringar.

Carl Bengström drygar ut sin ledning på herrsidan tack vare sitt stiliga klubbrekord på 400m med 45.38 vid Lag-EM.

Liam Kennon avancerar ända upp till tionde plats med sina nya rekordnoteringar 10.81 – 21.82 – 49.56.

Albin Hagstedt slog till med fina 48.49 sek på 400 meter. Han behöver dock kapa en del på sin 100-notering för att avancera ordentligt i listan. En sträcka han tävlat mycket sparsamt på.

Elna Wester ligger kvar på fjärde plats på den kvinnliga sidan trots sina mäktiga 52.32 på 400 meter. Tyvärr hade hon aningen för stark medvind i sina 23.78 på 200 meter vid JSM.

Marcus Thornée undrar någon kanske över? Hans 21.37 på 200m och 47.02 på 400 meter är toppnoteringar, men tyvärr har han inte tävlat på 100m sedan han kom till ÖIS. Det räcker med ett lopp kring 11 blankt för att han skall gå in högt på listan.

Adelskalender sprint

 

Liam Kennon tar emot stafettpinnen från Hugo Kündig. Den sistnämnde finns inte med på adelskalendern trots nya klubbrekordet 10.51 på 100m. Han är inte jättesugen på att springa längre sträckor…

23.78 i något för stark medvind gav segern på 200m vid JSM för Elna

Inbjudan till ÖIS Julbord

Molle Olsson sprang New York Marathon

Molle Olsson har haft en lysande säsong, toppat med 2.20.53 vid Köpenhamn maraton i maj månad. En tid som ger en 11:e plats på årets Sverigebästa.

Han avslutade säsongen med ytterligare en stark insats vid klassiska New York Marathon den gångna helgen. Här placerade han sig på en 80:e plats med tiden 2.28.30. En utmärkt insats i världens största maratonlopp. Så här såg hans mellantider ut, uppdelat på 5 km-tider.

5 km   17.05
10 km 34.01 – 16.56
15 km   51.13 – 17.12
20 km   1.08.32 – 17.19
25 km   1.26.10 – 17.38
30 km   1.43.18 – 17.08
35 km  2.01.15 – 17.57
40 km  2.20.05 – 18.50
Halvor: 1.12.20 – 1.16.10

Som synes gick den sista milen lite tyngre. Till saken hör dock att banan inte är känd för att vara speciellt snabbsprungen med ett antal broar längs vägen.

Molle har en egen löparpodd tillsammans med en kompis. Lyssna gärna på det här avsnittet där han pratar om terräng-SM.

Molle Olsson i fullt språng i Lidingöterrängen

 

Resultattävling i stående hopp

Söndag 16 november arrangerar ÖIS i samarbete med Korpen en tävling i stående hopp. Såväl längdhopp, höjdhopp som tresteg utan ansats står på programmet. Detta är ju klassiska olympiska grenar som stod på programmet under de tidiga olympiska spelen.

Första start kl 12.15
Klasser: Män och kvinnor
Anmälningsavgift: 0 :-

Anmäl här

Mer information: saag@telia.com

Alla är välkomna att prova på.

ÖIS har ju faktiskt klubbrekord i dessa grenar. Under pandemin arrangerade vi ju ett klubbmästerskap i stående längd som vanns av Tobias Carlryd på förnämliga 3.41m!
Allan Gustafsson innehar rekordet i stående höjd (med saxstil!) på 1.63m sedan 1939. Han tog totalt 14 stycken SM-guld i stående höjd o längd.
Stående tresteg utövades inte lika flitigt. Uno Asplunds 9.67 sedan 1931 gäller fortfarande som rekordnotering. Vad säger du Gabriel Wallmark?

På damsidan är det svårare att rota fram klubbrekord. Judith Wagersten vann klubbmästerskapet under pandemin på 2.66m. Dessutom har jag för mig att Engla Nilsson hoppade 1.45m i stående höjd i somras.

Klubbmästerskapet 2020

Judith Wagersten demonstrerar en perfekt teknik i stående längdhopp

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tangerat (!?) maratonrekord!

Det är inte helt lätt att hänga med i Samuel Tsegays tävlingsplanering. Efter att ha noterat storfina 2.09.29 i Hamburg i maj månad tävlade han lite väl intensivt under en period. Resultatet blev en skada som innebar att han tyvärr tvingades lämna återbud till VM-starten i Tokyo.

Den gångna helgen dök han dock helt oväntat upp i Dublin Marathon. Kanske inte så känt i Sverige men faktiskt ett av världens större maratonlopp med över 22.000 startande i år. Samuel hängde med i tätgruppen i det längsta och passerade mållinjen som fin trea! Tiden var faktiskt exakt densamma som i Hamburg – 2.09.29. Detta trots ett klassiskt Irländsk väder med inslag av såväl blåst som regn.

Segern gick till USA genom Daniel Mesfin (2.08.51) med Etiopiens Seyum tvåa (2.09.09).

Det har varit ett stort maratonår för ÖIS. Samarawit debuterade ju med 2.28 i Hamburg i ett lopp där hon länge låg under det svenska rekordet. Sedan har ju Molle Olsson gjort sensationella framsteg med 2.20.53 i våras. I samma lopp drog dessutom Oscar Jönsson till med 2.25.

Enligt uppgift laddar Molle Olsson nu för start i New York Marathon den 2 november. Det kan bli riktigt spännande. Generalrepet resulterade i fina 1.43 på Lidingöloppets långa bana.

Samuel på presskonferens inför Stockholm Maraton

 

Välkomna till Sällskapet!

Föreningsövergångarna publicerades igår och vi hälsar följande tre aktiva välkomna till Sällskapet!

 

Hjördis Selldén-Torle klarade 3.52m och placerade sig som fyra i stavhopp F16 vid USM i höstas Hon har nyligen börjat vid FIG i Göteborg:

Namn/födelseår: Hjördis Selldén-Torle, född 2009
Tidigare föreningar: IFK Halmstad och Båstads GIF
Gren(ar): stavhopp: 3.52m
Tränare: Gustaf Hultgren

David Thilén vann diskus vid Världsungdomsspelen i somras på fina 49.04m

Namn/födelseår: David Thilén, född 2005
Tidigare föreningar: IF Kville
Gren(ar): diskus
Tränare: Arwid Koskinen

Albin Östman noterade 52.37m första året med tunga (7.26 kg) släggan. 2024 noterade han 57.19m med 6kg.

Namn/födelseår: Albin Östman, född 2005
Tidigare föreningar: Lerum Friidrott
Gren(ar): slägga
Tränare: Tracy Andersson

 

Vi hälsar de här tre lovande ungdomarna hjärtligt välkomna till Sällskapet! Samtliga tre har dessutom ytterligt kvalificerade tränare som säkerligen kommer lotsa deras idrottskarriärer i en positiv riktning.

Noterbart är dessutom att det är just i våra två svagaste grenar vid senare års Lag-SM, slägga och diskus, som vi får förstärkningar. Detta kan innebära värdefulla pluspoäng i vår kamp att återta titeln vid Lag-SM 2026.

Lycka till Wilma!

15 oktober är slutdatum för föreningsbyten. Efter att ha representerat ÖIS under fyra år byter nu Wilma Nielsen till Hässelby SK. Redan ifjol gick ju tvillingsyster Julia till Stockholmsklubben och nu följer syrran efter.

ÖIS riktar ett stort tack till Wilma för fyra fantastiska säsonger i klubben. Under den här tiden har hon vid Senior-SM vunnit 4 guld – 4 silver och 2 brons. Lägg till det 4 guld vid Junior-SM. Hon har deltagit vid såväl Europa- som Världsmästerskap och satt en lång rad ytterligt svårslagna klubbrekord. Det senaste var hennes suveräna 4.02.05 på 1500 meter.

Hon har nu avslutat sina USA-studier och kommer fortsättningsvis att tränas av Per Skoog.

Vi önskar Wilma stort lycka till i sin fortsatta satsning och hoppas att hon knäcker två respektive fyra minuter på 800m & 1500m redan till sommaren.

Wilma till höger och tvillingsyrran Julia till vänster.

Wilma är inte den enda topplöparen från Göteborg som byter till Stockholmsklubbar för övrigt. VM-löparna Vidar Johansson och Leo Magnusson är två andra. De senaste åren har en lång rad landslagsaktiva lämnat Göteborg. Ja, en del bor kvar men representerar andra, främst Stockholmsklubbar.

Sanningen är den att dessa kan erbjuda helt andra ekonomiska förutsättningar för de elitaktiva. Det handlar ofta om 3-4 gånger mer än vad de ekonomiskt hårt ansträngda göteborgsklubbarna mäktar med. Långloppen i Stockholm generar ett mycket stort överskott till föreningarna vilket skapar helt andra förutsättningar än våra.
Man kan på intet sätt kritisera de aktiva. I motsats till fotboll&ishockey får de flesta friidrottarna (med några få undantag) kämpa för att kunna finansiera en elitsatsning. Att kunna träna på heltid är få förunnat. De flesta kombinerar sin satsning med studier och/eller arbete.

Det handlar heller inte bara om aktiva. Göteborgsklubbarna har inte råd att anställa tränare i någon större omfattning. Flera av de främsta jobbar istället med egna företag utan klubbanslutning.
Antalet anställda tränare och kanslipersonal hos distriktets föreningar har halverats under de fem senaste åren.

Låt oss hoppas att vi kan vända trenden under kommande år och kan erbjuda våra elitaktiva bättre förutsättningar framgent!

 

Dubbla SM-silver till Samrawit

Terräng-SM avgjordes den gånga helgen på Lidingö, årets sista SM-tävling.

Ifjol gjorde Samrawit Mengsteab sin debut i ÖIS-linnet just vid Terräng-SM och vann bronsmedalj på såväl 4 km som 10 km. I år blev det ett snäpp bättre i och med att hon kom tvåa på bägge distanserna. I  bägge fallen var det suveräna Sarah Lahti som tog hem segern relativt ohotad.

Samrawit demonstrerade att hon, liksom sin lillebror Awet, besitter en förnämlig slutspurt. Awet har väl aldrig någonsin förlorat en upploppsstrid så vitt jag kan minnas. Samrawit spurtade till sig silvret på 4 km mot självaste Julia Nielsen som ju är specialist på 800m&1500m. På dubbla sträckan handlade det om en duell med Umeås Evelina Henriksson och även här var Samrawit starkast.

Samrawit spurtar till sig silvret på 4 km före Julia Nielsen, numera Hässelby SK.

Tack vare Samrawits starka insatser tog vi även hem ett lag-brons på långa banan. Johanna Larsson (17:e) och Klara Öman (21:a) kompletterade.

På korta banan missade vi knappt lagmedalj på en fjärde plats. Samrawit som sagt tvåa och sedan visade Johanna Gelfgren styrka på (för henne) sprintdistansen 4 km och kom 11:a! Johanna Larsson kom in på 19:e plats.

Bronslaget på 10 km. För Klara Öman (t.h) innebar det allra första SM-medaljen!

På herrsidan var det lite tunnare. Molle Olsson demonstrerade dock att han tagit ett rejält kliv i utvecklingen den här säsongen. Han kom in på 22:a plats på bägge sträckorna trots att ju främst är maratonlöpare. Tillsammans med Erik Barr Zeilon (31:a) och Chris Gray (36:a) tog man en sjätteplats i lagtävlingen över 4 km.